DM, ultralång (21-10-2018)

Hade egentligen inte tänkt springa, men missar Jättemilen, samt att det blev ett gäng som skulle hit, så jag ändrade mig. Kunde bli lite snörpligt slut innan det hade börjat, eftersom Christians bil rasade på motervägen utanför Åstorp. Snabbt löste Jonas B vårt problem och alla kom iväg förutom Christian.
Stora fråga för dagen; hur länga ska kroppen orka. Men bestämde mig för att ligga långt fram i början och ha koll på vad som händer. På väg till K3 stannar jag till på stigen, medans Per-Erik går rakt upp. Jag följer stigen en bit och får sen K3 först. Ligger i tät fram till K5. Hamnar återigen bakom Per-Erik. Lite dåligt beslut mot K7 resulterar att jag kommer lite bakom. Visste iofs redan att vi inte skulle ha samma gaffling. Gör mitt lopp där i lopparna och har Örkelljunga killen i hasorna. In mot boet sista gången möter jag Per-Erik som är på väg ut. Försökter springa på lite på de följande lätta kontrollerna mot varvning. Hade hoppats på att se honom, men tyvärr inte. På långsträckan till K17 var planen först att gå rakt på efter varvningen och sen vänster om sjön. Men hygget såg skit ut så jag tog stigen i en högerbåge. Känns som det blev ett bra vägval. Skulle bara haft lite högre fart. Bom på K18, borde tagit stigen runt och inte gått rakt upp. Sprang förbi kontrollen som satt gömd. På långsträckan tillbaka tänkte jag först gå mer rakt på och inte tappa så mycket höjd, men jag fick ett par bra ryggar och hängde på. Trodde jag skakat av Örkelljunga killen här, men ut från K21 möter jag honom igen. Irriterande försöker jag springa på och skaka av honom utan att stressbomma. Såklart lägger jag några sekunder vid K22, men sen in mot mål lyckas jag springa ifrån.
Kul tävling, ok bana, terräng som var mycket bättre än befarat och en kropp som var pigg. Bra dag. Men lite retligt att det ändå var relativt nära ett DM guld.